Att ständigt ha den gnagande tanken om vad som händer sen i huvudet börjar bli ganska tjatigt. Det har man ingen aning om, visst det kan finnas en vilja eller en dröm om något man vill göra, men det är inget som man kan säga nu att så kommer det att bli och det ska jag göra. För vem vet? Saker och ting ändras med tiden.
Jag satt nyss och kollade igenom kort som jag har och jag skulle aldrig förr kunna säga att det som händer nu skulle hända, det bara sker. Och allt eller en stor del beror på vad som händer runt omkring en, vilka människor man umgås med och hur människor i allmänhet är. Sen framförallt hur man själv är och beter sig.
En jätteliten grej för en själv kan betyda jättemycket för en annan. Så ett leende till en person som man kanske möter på stan, som man inte alls har en aning om vem han/hon är kan betyda så extremt mycket för dem. Det kan till och med rädda en hel dag.
Så man borde bjuda lite mer på sig själv och då menar jag inte det ordagrant, utan man borde vara lite mer utåt och visa att man är tacksam över det man har. För tänk om alla gick runt med ett leende på läpparna, hur trivsamt skulle det då inte vara att gå på stan? Då skulle man slippa alla snea blickar och konstiga hån som i dagens läge är det mesta man möts av.
Det gäller att leva i nuet för man vet aldrig vad som händer om ett år, en månad eller till och med imorgon. Så man ska som man alltid säger, ta vara på den tiden man har!

"Att dölja ett fel med en lögn är att ersätta en fläck med ett hål"